Längst i norr i Karlskrona kommun och Blekinge finns
Älmtamåla Skolrotes Intresseförening.
Den bildades 1972 för att ta över Älmtamåla skola från Fridlevstads kommun. Namnet minner om den skolrote som 109 år tidigare hade byggt den första skolan på platsen. Den omfattade byarna Buskahult, Spetsamåla, Sjunnamåla, Älmtamåla, Vastansmåla och Saleboda. Några år senare slogs roten ihop med Fur och Åbyholm till ett gemensamt skolområde. De åtta byarna är idag föreningens lokala upptagningsområde, men många medlemmar bor på andra håll. Antalet medlemmar är omkring 160.
Det är en glesbygd. Saleboda har idag flest invånare. Närmaste större tätort är Holmsjö.
Föreningens främsta syfte enligt stadgarna är att tillhandahålla samlingslokal i bygden. Den ska därjämte främja bygdens intressen och anseende. Man kan säga att det främst handlar om att samla människorna, inte att driva museal verksamhet. Men det ingår också att dokumentera gamla förhållanden. Exempel på det är torpinventering och fastighetshistoria samt utgivning av Erik Ingelssons ”Berättelser från Älmtamåla med omnejd” och Annica Swanströms ”Gastarna slåss”. Båda handlar om människor i gången tid.
Naturen erbjuder många möjligheter. Föreningen har tagit sig an åtskilliga uppgifter. Med länsstyrelsens och kommunens stöd har ett tiotal vandrarleder anordnats, de flesta också bra som cykelleder. Det är en insats för friskvården. Ute på lederna berättar anslagstavlor om vad man ser. Översiktskartor finns vid skolan, Älmtamåla fyrvägskors och vid Furs bro.
Inom fem km från skolan finns ett tjugotal små och stora sjöar, de flesta med fisk. Fiskekort kan köpas hos föreningens kassör.
Lyckebyån bildar gräns åt nordöst. Den är en underbar kanotled. Vid Västersjön vid Fur finns en vacker kommunal badplats. Föreningen sköter badplatsen och den kanotupptagsplats som finns där.
Längs gränsen mot Småland, den gamla riksgränsen, har föreningen satt upp ett antal gränspålar som länsstyrelsen tillhandahållit. Det märkligaste gränsmärket är Antamåla rör, en isälvsavlagring som är 12 m hög, 50 m bred och 150 m lång. Det ligger vid Blekinges nordligaste punkt och dit går flera av vandrarlederna. En viktig gränsplats med historisk betydelse är förut nämnda Furs bro över Lyckebyån. Här har många bondefreder stiftats mellan Fridlevstads och Vissejärdas gamla socknar. Nu finns här Vägverkets vackra rastplats. Sommartid sköter föreningen på ideell basis turistinformation i en turistbod.
Till verksamheten hör ett antal kulturaktiviteter. En musikgrupp, en kör och olika solister underhåller oss vid våra evenemang: spelmansträff på pingstdagen, musikfest i juni, skördefest i oktober mm. Föreningen har efterhand byggt upp en liten men professionell musikstudio bakom gallerförsedda dörrar till en före detta lärarbostad. Där finns utrustning för inspelning och uppspelning, högtalare för inne- och utebruk. Kören, ett halvt dussin vuxna entusiaster under professionell ledning bejublas så mycket att barn och ungdomar anmält intresse för att starta en kör till. Den kan snart bli verklighet.
Fritidsgård drivs i skolan av och till, beroende av barnkullar och föräldraintresse. Efter några intensiva år är det just nu låg nivå på traditionella aktiviteter. Men föreningen har också en IT-sektion som tidigare bedrev intensiv utbildning. Sedan nu de flesta kan använda dator ordnas LAN-träffar: ungdomar och vuxna samlas under ett par intensiva dygn några gånger om året till dataspel, avbrutna då och då för en god grill.
Med stöd av EU-pengar och offentlig, nationell finansiering i ett Leader-projekt har föreningen med ideell insats av tusentals timmar byggt upp en utespelplats på den del av tomten där den första skolan stod. Det är en scen på den gamla skolgrunden och publikbänkar i sluttning med utsikt över sjöar. Den har redan gjort lycka vid musikfester, friluftsgudstjänster och inte minst teater, som får en egen rubrik.
Teaterverksamheten är kanske den del av föreningens många aktiviteter som är mest känd utåt. Vi affischerar ju på ett sextiotal ställen och bjuder in media inför premiärer. Teatergruppen kallar sig ”Jord i Skorna”. Det var på hösten 1992 som den startades av fyra entusiaster varav två är kvar, gruppledaren och regissören. Den ställde upp i Blekinge Läns Bildningsförbunds amatörtävlan och fick första pris, 5000 kr, och blodad tand. Man fortsatte, sökte fler medlemmar, skrev bygdespel som framfördes lokalt med framgång.
1996 kan sägas ha inneburit ett publikt genombrott. Man började repetera Dario Fos ”Alla tjuvar kommer inte för att stjäla”. Den skulle ha premiär vid trettonhelgen 1997 i stora salen på Furanläggningen, men när det blev bekant att Fo skulle få Nobelpriset pressades premiären till ett par dagar före Nobeldagen. Succé. Den spelades sedan många gånger på olika platser på våren 1997.
En storsatsning kom 1998 med Vilhelm Mobergs ”Förrädarland”, till hundraårsjubilet av hans födelse. Under ledning av regissören gjordes boken om till ett krönikespel. Samarbete inleddes med Vissefjärda teatergrupp och Vuxenskolan i Karlskrona och Emmaboda som hjälpte till finansiellt. Ensemblen växte till ett 40-tal personer och en häst. Det handlar ju om ofärdsåren i början av 1500-talet och handlingen utgår från bygden kring Lyckebyån vid Fur. Den tre timmar långa föreställningen sågs av ett par tusen personer i Fur, Vissefjärda, vid Kalmar slott, Lyckeby med flera platser. Regissören gjorde sedan en film som fortfarande kan köpas.
Sedan har det blivit några år med hemmaprodukter: farsen ”Halmet eller livet på landet”, den historiska pjäsen ”Hjulet eller det götiska arvet”, som utspelar sig år 1700 i gränstrakterna, och en ny fars ”Thor i kjol”, en parafras på Trymskvida i Eddan. Efter den kom ”Sälgpipan”, en pjäs med skogsandar och naturväsen och många sånger, komponerade av de egna förmågorna. Nu spelas ”Zeke Varg och Don Quijote”, en underfundig sagoblandning med Rödluvan, mormor och små grisar inblandade, också den en hemmaprodukt. Den erbjuds på hemsidan till intresserade arrangörer.
Det här har handlat om vuxenteater, där dock även barn och ungdomar flitigt förekommit. Jämsides har regissören bedrivit barnteater med barn från Holmsjö skola. I tre år har den nya utescenen blivit spelplats för uppvisningar i juni av det gångna årets övningar. Till 200-årsminnet av H C Andersens födelse gjordes ”Älvakullen” 2005. Sagan påminner om skrönor kring Antamåla rör. Året därpå blev det en egen historia: ”Häxor och Vampyrer” och 2007 ”Fyra vindars torg” av Marianne Söderbäck. Nu börjar förberedelserna för 2008 års framträdanden.
När det gäller barnteatern är kanske inte uppvisningarna i juni det allra viktigaste. Viktigare är att barn och ungdomar träffas en gång i veckan i kanske 40 veckor för att öva drama, uttrycksförmåga och rollspel. Att uppvisningarna dessutom har gått bra är en bonus både till barnen och till dess ledare.
Allan Persson ordförande